Måste uppsöka en ortopedtekniker som hjälper mina fötter rätt, och det pronto. I åratal, för att inte säga hela livet har jag besvärats med motstånd från tassarna. Det är nåt knas med nedtrampet. Och det är stört omöjligt att skaffa nya dojjor, oavsett material och form utan att jag får skav. Kan inte ens återanvända fjolårets utan att återigen åka på blåsbildning och sår.
Gåendet jag sysslar med har ju sedan maj månad kostat mig både smärt/sår/blås-helvete och slantar. Walkingskorna är av bästa klass och gjorde därmed hål i plånkan. Jag har tejpat, särat, satt på tutor, bomull och silikon. Tills jag återfann mina fingerstrumpor och har kört dem på varje gåpass.
Den gångna veckan har jag traskat 4.5mil på avsatt tid i just walkingsyfte, förutom lite kortare hundpromenader i vardagsskor däremellan. Och trots skoskav på höger lilltå får man ju säga. För det hinner bara läka, så har jag ett nytt igen.
Idag kom jag bara ut på gården så fick jag vända och byta till lätta sommarsandaler. Det kändes som om jag hade en Morakniv genom högerfoten. Så gick vi i alla fall 7 km och det var inte förrän jag hade varit på jobbet i ett par timmar som jag undersökte problemet. Vid det laget dunkade det i hela foten.
Man tackar. Varfylld lilltå på klotrund högerfot. Generell rodnad och svullnad och tecken till sepsis. Pga ryggproblematik petar jag ju i mig en hel del smärtlindring, så det kan kanske förklara en del, men till slut blev det gnälligt. Rena tokerierna förstås. Har arbetat hela helgen med sjukvårdsrådgivning och pratat med folk som kanske inte ens spelat i samma division och ändå blev det kollegornas avgörande. De satte upp mig på jouren. Och doktorn som tillika är chef över oss, skrattade. Innan hon skrev ut bredspektrum. I fulldos för de kommande tio dagarna.
Skomakarns barn…
Read Full Post »
Airams
Airam Aneladgam 