Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Buster

Så blev det. Vi blev tre.

Inte helt självklart om sanningen ska fram. Ingen av oss föll. Särskilt inte den lille. Han såg oss inte första vändan helt enkelt. Sen skulle vi bara, av ren och skär artighet åka tillbaka efter lunchuppehåll och eftertanke, för att be om betänketid. DÅ, var vi plötsligt utvalda. Särskilt husse ♥

Och det har hållit i sig. Husse är Busters älskling. Buster är husses kille. Och det är vackert. Han och båda är ju min också ♥

En vecka har passerat. Och det har gått bra. Folk är glada i hundvalpar och få är rädda för vavvor. Han gör oss gott. Jag är lycklig. Husse likaså.

buster[2].jpg

Ögonkontakt

chi

Det är nåt med ögonen. Och kanske nåt med öronen. Förutom att de är hur lätta som helst att spola av, borsta och ansa klorna på. Ja, så är de ju inte så krävande. Man måste inte gå kilometerlånga prommisar med dem, om man inte vill. Och vill man, tar man dem bara i bröstfickan om de inte mäktar med. Lagom och bra. I landet lagom. Hos utschasade individer. Får se hur det blir. Ska i alla fall kika på en. Jag är gjord för att leva med djur. Det kan jag inte rå för.

En fantastisk dag idag. Helt ledig. Det händer aldrig annars. Fast det är väl ingenting som händer utan medverkan skulle vem som helst kunna säga. Man får vad man ber om. Det blir engagemang om man inte är begåvad nog att att utforma ett nej osv. Precis, den inställningen har jag också, fast! Saker och ting står ju faktiskt utanför ens kontroll ibland. Det är inte så konstigt. En kapad hemsida till exempel…

Ungdomarna kommer på middag ikväll. Sånt man ska vara, och jag är väldigt glad för. Det blir gott på längden och tvären.

Ja, det var dagens lägesrapport. Over and out.

 

 

 

 

 

Lever

kvinnlig-anatomi-lever-30726897 Fast, det var en prövning. Att komma in i bloggen alltså. Leva kan jag.

Long time, no see. Det finns det sina randiga skäl till. Kanske inte minst att jag numera tar utrymme och finns, pratar och delar med mig istället. Inte så tokigt det heller. Samtidigt har jag alltid skrivit. Dagbok och på senare år blogg. Det blir ett slags komihåg för en själv. Jag gillar att läsa bakåt kan man säga. Och att återuppleva.

Det är förresten ute med bloggar va? Tycker att de jag själv har följt genom åren är lika off som jag själv. Vet att många delar med sig på Instagram, Twitter och fejjan, men inte heller det är något alternativ för mig.

Vad jag gör? Nåt åt hållet jobbar-ihjäl-mig stämmer nog. Samtidigt har jag det bra. Det går fint att åldras. Jag har inte så mycket ångest längre, eller den jag har; kan jag äntligen hantera . Klimakteriet var en västanvind mot vad många andra behöver genomlida.

Musiken tog mig ikväll. Tre glas vin och Spotify är kanske vad en ”förfallen” skulle ha jämfört med en feting. Gött rus helt enkelt. Tolkar det som att jag på nåt vis är tillbaka. Kanske skrivs igen.

 

Svampskogen

skog1
Min mamma är död. Hon begravdes igår.
Hon hade skrivit handledning inför sitt frånfälle. Dessvärre något som upptäcktes lite sent. Psalmerna som hon ville ha, sjöng jag så bra det gick till. Dessvärre hade hon önskat en dikt i annonsen som inte hanns med att ändra till. Den får publiceras lite bredare här istället.
Har du nån skog i din himmel, du Gud
Att gå i en vacker kväll
En sådan där gammal skog, du vet
med smörsopp och kantarell

Vi har hört om gröna ängar
Om lamm med kritvit ull
musik ifrån harpans strängar
och gator gjorda av gull

Men jag skulle nog inte trivas, du Gud
du vet jag är blyg och rädd
Det låter så fint på något vis, du Gud
och jag är nog inte rätt klädd

Kanske tycker du jag tjatar och frågar
Men det här är viktigt för mig
men slipper jag eldbrand och plågor
ska jag ta´t som det är där hos dig

Men har du en skog i nån utkant, du Gud
vill jag gå där i ensamhet
Å lyssna på en bäck och på fågelsång
nära dig i all evighet
I svampskogen, är hon värd att vara.

Snabb

rikspolisstyrelsen_logo

Vi korresponderar. Polismakten och jag. Min bil har tagits i fartkamera. Och det var jag som satt bakom ratten. Gubben i den positionen behöver ledigt. Kanske pension. Skärpan i bilden tyder på att han inte längre är stadig på handen. Bara snabb.

Det kunde ha gått värre. Det har tillomed funnits plenty av tillfällen där polisen kunde ha fått mycket större belopp av mig än denna gång. Inget att skryta med. Bilen går bara så bra. Särskilt i högre hastigheter. Och de stora vägarna är ju ultimata för att susa iväg på.

Dåligt försvar. Den här gången var det inte ens en stor väg. Är det max 80 så är det. Jag erkänner.

Kontemplation

20141013_142742

Slog i botten. Så in i bänken. Eller ja, tappade åtminstone andan ett slag. Allt blev svart. Så in i helvete kolsvart. Det är svårt det. När småbarn inte vet hur man gör. Jag är inte större. Eller ja, var åtminstone inte.

Det var inte därför jag dök, men jag kan ju välja att se ”bakslaget” som en anledning att komma vidare. Det är ju så jag funkar. Att jag vill att det ska finnas anledningar till allt som händer. Anledningen var kanske att jag till syvende och sist skulle börja ta hand om det där lilla övergivna barnet i mig.

Det gör jag nu. Hushåller. Lever i stunden. Är glad för det minsta och det mesta. Känner tacksamhet för det som funkar. Känner kärlek. Njuter åt det som varit, det som är och det som komma skall. Visst, jag är orolig ibland, men det ingår ju i livet. Man skräms av det okända. Ingen vill bli ensam, ingen vill bli sjuk, ingen vill tappa makten och friheten.

Just i detta nu omger jag mig med musiken. Och tankarna på att det snart är ledig helg. Då jag får titta till landet igen. Världens kontemplation. Både ock.

Kvalitetstid

20141012_182114Oavsett årstid och oavsett aktivitet, har vi det. Alltid. På landet. I både uppehåll och regn. Med kratta och spade. Ute och inne. Med full fart och i vila.

Särskilt en söndag med ledigt imorrn.I doften av mat som snart är klar. Med gin & tonic, stickning, hemjobb vid datorn och gamla godingar på spotify. Kvalitet. Jomen.

%d bloggare gillar detta: